Det är inte lätt att vara liten...
Nu på morgonen så kröp Sixten glatt omkring på golvet när jag plötsligt hör en duns och världens skrik. Han har en förmåga att lyckas snubbla på sig själv för detta hände mitt på golvet, så han stod alltså inte upp när han ramlade. Men han lyckades slå munnen i golvet och om det var tutten eller tänderna som skar in i överläppen vet jag inte. Men han grät och det rann blod. Tom min nya tröja blev nerblodad.
Efter att han hade lugnat sig kunde jag se var han hade gjort sig illa. Då fick han suga på en tvättlapp som jag spolat i iskallt vatten. Jag tänkte att det kanske lindrar litegrann. Men jag skulle tro att det blir en fin fläskläpp som resultat.
Nää, stackars liten!! Hoppas det inte blev alltför stor fläskläpp!
SvaraRaderaHur går det med "gåendet" har jag börjat släppa så smått eller?
HAN alltså Sixten ska det ju förstås vara, inte JAG. Jag går alldeles själv sedan bra många år sedan Haha
SvaraRaderaHaha... Du är rolig du Linda... Men det är ju bra att du också kan konsten ;)
SvaraRaderaSixten går runt möbler än så länge och kan stå själv nån kortare stund. Jag tror det dröjer ett tag än innan han börjar gå.
Ang fläskläpp så blev det ingen sådan. Men ett sår på insidan istället
SvaraRadera